DEBATT | TAXFREE

Ett ord som för många minner om glädjen över en billig flaska dyr whisky. Kronan på en lyckad semester, om man klarar av att sätta ner den på stengolvet i ankomsthallen utan att den går sönder.

SAS tog i dagarna ett vettigt beslut om att lägga ner taxfreeförsäljningen ombord, (formellt inte taxfree inom Europa) vilket inte påverkar ovanstående då det fortfarande går att köpa det mesta man behöver – inte bara sprit – före flygning. SAS bevekelsegrunder är rimligtvis en kombination av miljöhänsyn och ekonomiska realiteter. Ingen handlar tillräckligt mycket från försäljningsvagnen, som ändå väger rätt mycket och alltså kostar extra bränsle att ha med ombord.

Då undrar vän av ordning det som många grubblat över i ett flertal decennier utan att hitta en vettig lösning. Varför tillåts över huvud taget försäljning av varor före flygning, där alltså tonvis med allt från läppstift till tunga glasflaskor (åter igen, för ordningens skull, inte taxfree inom Europa) släpas ombord och genererar ökade utsläpp. Miljöaspekten är sent påkommen och, som ingen kan ha missat, dagsaktuell. Det finns mängder med andra anledningar (se nedan) att inte bara följa SAS exempel utan också att styra all försäljning över huvud taget till efter landning. Här krävs bland annat tullens inblandning med lite nytänk i bestämmelserna. Lite otippat blev för några år sedan Norge ett föregångsland genom att öppna upp en mycket populär taxfree-butik i ankomsthallen på Gardemoen. Finns dessbättre sedan länge på ett antal ställen som Dubai, New Delhi, Reykjavik, Köpenhamn med flera, men de stora shopping-arenorna finns över hela världen – i avgångshallarna.

Att av charterbolag för ekonomisk överlevnad frakta två ton taxfree-varor tur och retur Stockholm–Bangkok (men minska på dricksvatten och bränslereserver på grund av vikt), för att charterpassagerare skall få sina påsar i stolen på hemvägen, i stället för till exempel i ankomsthallen, är kanske så dumt att det borde straffbeläggas. Lösningsorienterade läsare kan ju själva fundera ut hur förändringar skulle kunna göras utan att volymer och penningflöden påverkas. Mindre lösningsorienterade representanter för inblandade aktörer såsom taxfree-butiker, charterbolag, reguljärbolag, tullmyndigheter med flera skulle, om de skickades till en verkligt trist kursgård med hot om att inte bli hämtade förrän de hade en lösning, bli färdiga samma förmiddag. Det handlar nämligen inte om någon raketforskning och beslutskompetens finns bevisligen på vissa händer; beslutet om max 100 ml flaskor i genomskinlig enliters plastpåse, efter en ny hotbild, togs mer eller mindre över en natt.

Argumenten för en ändring är många. Vikten har redan nämnts. Vikt kostar också i reda pengar. Att frakta ett extra ton kostar cirka 4 procent extra bränsle per timme, alltså cirka 40 kg/timme. Vid ett kilopris på 10 kronor så kostar det alltså runt 400 kronor i timmen i onödan. Sedan är det bara att multiplicera. 50.000 flygningar i snitt 4 timmar långa med i snitt 100 passagerare som i snitt handlar ett kilo skulle ge en onödig kostnad för extra bränsle på 8 miljoner svenska kronor – per dag. Strax under 3 miljarder per år. Och det lågt räknat. Bara det borde få fart på cheferna på kursgården.

Säkerheten. Glasflaskor används för att det upplevs av kunderna som ‘more appealing’ än betydligt lättare plast dito. Glasflaskor kan också användas som vapen. Glasflaskor har punkterat evacuation slides, då passagerare känt starkt för att ta med sig sina taxfree-påsar vid nödutrymning (se första raden). Andra brännbara vätskor är förbjudna, men inte cognac. Mer plats ombord. Mindre att bära på. Ingen möjlighet att berusa sig och bli oregerliga på egen medhavd sprit, en ej ovanlig hotbild, som ofta orsakat mellanlandningar. Tid att handla medan man väntar på bagaget, etcetera.

Debatten har alltså förts i decennier bland frustrerad flygande personal. Men fokus är just i dagarna extra stort på miljöaspekterna. Om 250 passagerare på var och en av världens 2 000 heavy jets handlar två kilo varor före flygningen bränner de tillsammans på grund av detta upp 400 000 kg flygbränsle – per dag. 146 000 ton på årsbasis. Helt i onödan. Hallå miljön. Industrin borde ha kunnat lösa detta för länge sedan, men lite hjälp av miljöaktivister, som verkligen kan räkna på onödiga utsläpp, är kanske den draghjälp som i dag behövs, med lite debatt runt en verklig typ av flygskam. Hög tid kan man tycka.

Jan Nordin
tidigare SAS-kapten