Hotas flygsäkerheten av lågprisbolag?


Wiss Air fick nyligen behov av att omplacera sin flygchef, sedan han ertappats (inspelat) med att
säga att man måste ha en lista på alla piloter som ofta sjukskrev sig eller ställde till annat elände.
Dessa kunde man säga upp eftersom det inte hade någon reglerad anställningsform, till förmån för
piloter från bemanningsbolag, som enligt flygchefen var så mycket lättare att hantera – och så
alldeles väldigt mycket billigare. Det elände flygchefen inte uppskattade var kostnader. En inställd
flygning p.g.a. tekniska fel på planet kostar. Likaså extra bränslereserver vid dåligt väder. En pilot
som ansåg sig vara för uttröttad eller att uppdraget var för svårt var en kandidat för listan.

Ryanairs nya hot/löfte om att flyga en mängd flygningar från Arlanda aktualiserar frågan om man
kan lita på lågprisbolag. Statistiken talar för att man kan det, även om just Ryanair har en historia
där tre plan samma dag hävdat nödläge p.g.a. bränslebrist för att få landa före alla andra, och ett
plan en gång på Landvetter bogserats in från landningsbanan då bränslet tog slut strax efter planet
tog mark. ”Räckte precis”, skulle någon ombord kunna säga, glad över en billig flygbiljett.

Om statistiken på intet sätt är alarmerande, så finns ändå en hotbild när högteknologisk verksamhet
drabbas av extrem spariver. Att på ett flygplan för en miljard sälja flygbiljetter, för mindre än vad
en taxiresa till flygplatsen, kostar kräver extrem spariver, inte sällan missriktad. Detta påverkar
verksamheten. Kärnkraften skulle vara fullständigt livsfarlig om den industrin utsattes för samma
sneda konkurrens som flygindustrin, men här sparas det dessbättre inte på ett sätt som påverkar
högsta tänkbara säkerhet. Inom flyget görs just det. Man kan t.o.m. gå så långt att säga att Boeings
enastående bekymmer under två år med sitt nya flygplan berodde på att man mörkade en ny
installation som borde ha krävt extra utbildning av alla piloter. Och varför det. För att flygbolag,
inte bara lågprisbolag, har varit tvungna att spara, och utbildning kostar pengar.

Således påverkar lågprisbolagen ekonomin för alla, och brist på pengar hotar flygsäkerheten.
Viss statistik finns. De senaste årens haverier har visat på en företagskultur hos vissa lågprisbolag
som skiljer sig märkbart från de uttalanden som förkommer om att säkerheten är deras första
prioritet. Bränslereserver har skurits ner, underhåll likaså, pilotutbildningarna har reducerats till ett
absolut minimum och tjänstgöringstiderna ökat. Just bristande utbildning har genomgående varit en
faktor i haverier med dödlig utgång. Reguljära bolag undgår inte kritik i sammanhanget. Air France-olyckan för att antal år sedan tillskrevs också en utbildningsmiss, men inte nödvändigtvis orsakad
av missriktad sparsamhet.

Flygsäkerhet kostar pengar. Alltså är svaret på frågan i rubriken upp till var och en att bedöma.
Allmänheten möjlighet att numera flyga billigt är en utveckling i allas intresse, och att
lågprisbolagen gör vad det kan för att konkurrera får ses som självklart. Det som krävs, och som
justeras lite efter varje haveri, är ett regelverk som lägger strikta gränser för tjänstgöringstider,
utbildning, underhåll och bränslereserver bland annat. En utopi, kan tyckas. Kabinpersonalen, vars
viktigaste uppgift ombord är säkerheten, är givetvis också beroende av vettiga
anställningsförhållanden, framför allt även där vad gäller arbetstidens längd.

När man så sitter där på 10.000 meters höjd i 900 km/h kan man ju fundera över hur biljetten kunde
bli så billig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s