Liten (lite) förvirrad aktivist som inte ville sitta.

Som alla aktivister hade Elin en tanke i huvudet som var större än det mesta. Hon hade heller inte uppnått tillräcklig ålder för att förstå att allting inte kretsade runt hennes för tillfället geniala

idé. Inte heller insåg hon att sättet hon ville manifestera på var fel valt. Dels för att det inte fungerade. Folk som skall utvisas utvisas. Det blir bara dyrare med den störning hon stod för. Dels drabbade det samtliga andra passagerare ombord, som tydligt markerade att de ville komma iväg, men för en äkta aktivist är ju alla, som inte håller med – eller som drabbas – bara nödvändiga offer.

Utan att känna till alla detaljer så verkade det som om det inte spelad så stor roll vem hon agerade för, då den unge man som ursprungligen skulle utvisas hade ersatts av en äldre. Om man inte bryr sig mer om vem man vill skydda utan generellt sett är emot samtliga utvisningar, så blir det väldigt dyrt med flygbiljetter och man uppnår förmodligen bättre resultat som skolkande skolelev utanför riksdagshuset, blott med ett annat plakat än det som vanligen syns där av en något mer begåvad aktivist.

Att göra sig omöjlig ombord på ett flygplan och sedan påstå att man inte gjorde något olagligt måste ha krävt juridisk hjälp. Advokater har ju den otacksamma – men kanske spännande – uppgiften att försvara någon, som man vet har gjort något skumt, och sedan med spetsfundigheter och kryphål försöka förvirra domstolar. Här blev det ju både fel och larvigt när man ville påskina att Elin inte förstått att just kaptenen ville att hon skulle sitta ner. Det var ju bara en i kabinpersonalen som insisterade. Hade hon förstått att också kaptenen ville att hon skulle sitta ner, så hade hon varit jättelydig direkt. Bra försök, men elakt att lura Elin att det resonemanget skulle fungera. Chansningen fungerade inte, dels för att switchen för FASTEN SEATBELT-skylten sitter i cockpit och att kaptenen alltså redan uttryckt sin önskan, och för att alla i besättningen är kaptenens ställföreträdare när det gäller lag och ordning ombord, vilket dessutom borde vara väl känt.

Vad många undrar – om Elin nu så uppenbart saknade vägledning av just kaptenen – är varför den vägledningen uteblev så länge. Frågorna hopar sig. Den lämpligaste vägledningen hade varit att ledas av planet, förhoppningsvis utan det våldsprovocerande motstånd som ofta drabbar t.ex. ordningsvakter i tunnelbanan. Alla kaptener är ju inte närstridsutbildade. Men var var han?!?

Domstolen gick inte på dimridåerna och dömde förmodligen förståndigt mitt emellan försvarets och åklagarens krav. Det finns ju ingen anledning att sätta puckot i fängelse. Det finns ju inget ont i henne vad man vet, bara en viss förvirring. I och för sig hade hon kunnat fått tio år så det garanterat var slut med tokigheter inom trafikflyget. Men om inte det lindriga straffet skapar fler liknande fall så är väl ändå allt frid och fröjd. Det får framtiden utvisa. Civilkurage och även civil olydnad kan i vissa fall försvaras och t.o.m. förordas, men kräver alltid begåvning, gott omdöme – och hänsyn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s